The original Ida.

Ingenting fungerar. Jag vänder ut och in på mig själv för att hålla ihop det, och då verkar det ändå inte vara bra nog. Så om det varken duger att släppa allt eller anstränga sig för att inte allt ska rasa samman, vad gör man då? Den enda som är där, inte gör saker krångligare än de redan är och tröstar bekymmerslöst är en lurvig blondin med en blöt nos och förlåtande svarta ögon. Jag orkar inte tänka, inte agera och knappt inte finnas.