The original Ida.

Sista delkursen har börjat och snart är sommaren här officiellt. Jag har varit på roadtrip till Lund och tävlat ridskolehästar. Jag har skrivit en hemtenta på tre dagar. Jag har varit i Göteborg, åkt spårvagn och druckit vin. Jag har sett Pirates of the Caribbean 4 och hängt på uteservering. Jag har tävlat med madame, hoppat lilleman och varit ute i terrängen med bäbis. Jag har lyssnat på, dansat till och pratat med Movits!. Jag har varit på 3-årstest och tittat på unghästar. Jag har planerat sommarens tävlingar och jobbschema. Och så har jag övat krumelurer med lilleman inför nästa helg och debuten i regional dressyr.

Nämnde jag att jag har haft fullt upp..? Och det här var bara senaste veckan...

Madame fastnade på bild vid sin debut för utomhussäsongen och 
var nolla i avdelning B (foto: Christinehamns Häst och Ponnyklybb).

Det är rätt härligt.

Värdet är fint. Hästarna är fina. Tredje delkursen är klar och betygen har kommit in. Flera resor är planerade. Först Lund till helgen med avfärd imorgon. Sedan Göteborg nästa vecka. Och Tyskland på midsommar. Mycket bra. Eftermiddagen ska ägnas åt att äta tårta. Inte heller så dumt.

Ville bara säga det.

/ Hemmakär tjej med en balkong

Kan för övrigt meddela att tysken skötte sig i helgen. Efter märkesbyte på flugsprayen (till hästens förtret) drabbades han av ett akut fall av headshaking på dressyrbanan som gjorde att delar av programmet blev tilldelade betydligt lägre poäng än vad som annars varit möjligt. Skakandet slutade dock direkt då vi i panik tvättat av huvudet med vatten vilket gör att vi misstänker att han ogillade lukten. Ritten tilldelades dock 60% vilket är ytterligare ett bevis på den höjda lägstanivån. Hoppningen skuttade han runt mycket prydligt med en nolla som resultat och terrängen likaså. Inom tiden dessutom. Den prestationen räckte till en placering och nu siktar vi mot nästa nivå. Det är dock en månad kvar som ska fyllas med både hopp och dressyrtävlingar och träningar i samtliga dicipliner. Duktig och fin häst, minst sagt.

Jag har nu gjort ett val i mobilfrågan och beslutat mig för att konvertera, mina tidigare åsikter till trots. En beställning är gjord och inom en vecka har jag inlett ett nytt förhållande som jag förbundit mig att upprätthålla i 24 månader. Romantiskt värre. Men nu är den på väg och jag kan knappt vänta. Come to mama...

Ett spontanbesök hos frisören resulterade i ett spontant infall i frisörstolen som resulterade i en 15 cm kortare frisyr. Där ser man.

Hemmadag med blondinen. Fått en herrans massa papper om SAM mailade och konstaterade att jag redan kan alla dressyrprogrammen förutom det som rids i finalen och att hoppningen nog inte heller blir något större problem.

Men först är det tävling på lördag med lilleman. Årets andra fälttävlan med ett nytt och mycket omständigt dressyrprogram. Många krumelurer på kort bara vilket är tacksamt på den lilla bruna hästen som går bättre ju mer han får att göra. I eftermiddag ska vi öva lite på programmet och gå en sväng i skogen.

Nu ska kylskåpet inventeras och sängen intas. Borde läsa ungefär 180 sidor om barn också, vilket tar emot av mycket förståeliga skäl. Men det är ju många dagar tills jag ska veta vad jag talar om när jag talar om boken, hela fyra dagar faktiskt. Bra att veta.

Den här bedårande skapelsen fick för övrigt följa med mig hem idag.

Som jag sa så utlovades bildbevis på herrarnas framsteg. Så här kommer det som fångats på film i ytterst kortfattade ordalag;

Först ut var lilleman, som debuterade LA-dressyr och slog alla (inklusive hästägare, ryttare och de medtävlande dressyrhästarna) med häpnad. Han skötte sig nämligen och fick ihop 65,3% vilket även gav honom en tredjeplacering.

Sedan var det bäbisen som fick visa sin uppenbarelse inför min dressyrtränare. Hela 30 min orkade han med och delar av det var han nästan riktigt ridbar. Han börjar se ut som en riktig häst och fick fina lovord med sig på vägen.

Under helgen så gick även lilleman sin första fälttävlan för året. Kamerastrul hindrade dokumentation men jag kan trots det meddela att han larvade runt dressyren spänd som en fjäder och utan någon vidare känsla, men blev belönad med 63%, vilket är ett kvitto på att hans längstanivå har höjts avsevärt och att det numera finns en ridbarhet att jobba med. I hoppningen blev han mycket glad och tog med sig ett räcke av bara farten, vilket trots allt får räknas som okej (även om ryttarinnan är bortskämd med nollrundor vid det här laget). I terrängen gick han som en kanonkula och allt kändes precis så löjligt lätt som det ska i lättklass. Blev några sekunder över tiden eftersom piloten fick bromsa en del i den kuperade terrängen, men allt som allt en mycket bra första tävling (och särskilt om man betänker att han inte har tävlat några ordentligare klasser i fälttävlan sedan midsommar förra året).

Igår var det då åter dags för bäbisen att visa framhovarna. Och den här gången i terrängen. Första gången någonsin och han förvånade genom att bli modigare för varje språng och inte titta det minsta på vare sig den öppna graven eller vattnet. Hindrena mottogs först med en viss misstänksamhet men i slutet av passet skuttade han över allt som om han inte gjort annat. Mycket lovande inför framtiden (och han har inte ens fyllt 4 år än, hela 2½ vecka kvar).

Och just nu känns det ännu tyngre. Från att gå framåt så går det plötsligt åt helvete. Jag tror att jag nyss upplevt min egna sociala avrättning, ytterst otrevlig känsla.

Blondinen är här och håller mig sällskap och jag har ägnat mig åt att se på drogliberala hippiefilmer, äta lösgodis, läsa texter av Cissi Wallin och undra allmänna saker såsom "varför jag?".

De som faktiskt utvecklas just nu är herrarna. Ska strax lägga in bildbevis för den intresserade. Är väl de som håller saker och ting igång just nu, och då var jag inte ens där idag.