The original Ida.

Quadrat håller på att bli en stor häst och gör alla stolta när han blir ombedd. I lördags var det ytterligare en examen i Livets Hårda Skola då han fick vara med på hoppträning i grupp för min tränare för första gången. Många första var det, första lektionen för tränare, första gången Anna såg honom och första gången i grupp. Han skötte sig fint och orkade vara med på allt han skulle. Avslutade med att hoppa en bana med några knixiga distanser och böjda spår och det gjorde han utan problem.

Om två veckor väntar debut i vuxenvärlden på riktigt med en klass på en lokal hopptävling.

Den inte längre särskilt lilla hästen fastnade i alla fall på ett par bilder, dock suddiga sådana eftersom fotografen hade lite problem med inställningarna men klickade på ändå.

Jag finns, fast har liksom inte haft någon lust att blogga. Skriver tentor jag inte riktigt vill skriva, njuter av att hästarna går bättre än någonsin, dricker vin, är social, funderar, sover för länge på mornarna och inser att livet har bromsat upp lite och inte går i full speed nonstop längre.

Men nu har jag lite att visa, så för stunden är jag tillbaka.

Jag måste inom en väldigt snar framtid byta ut min kära lur. Knapparna börjar ge upp och jag måste nu misshandla den milt varje gång ett sms ska skrivas. Men ack och ve denna ågren, att välja ny telefon är inte lätt. Jag vet inte om jag ska stanna i gammelträsket eller ge mig in i smartfånvärlden? Och ska jag ha en med touchscreen eller kommer världens nyfiknaste bäbishäst att demolera denna inom en så snar framtid att det inte lönar sig? Ska jag vara Ericsson trogen eller byta märke?

Jag säger ju det, ack och ve. Tror jag skjuter upp valet en stund till.