Radio Nowhere.

Jag är nu inte Springsteen-oskuld längre.
Jag är dessutom ganska frälst.

Efter 5 timmars väntan i kylan (!) och blåsten så var det officiellt dags.
Efter 40 minuters väntan till så var det dags på riktigt.

3 timmar senare stapplade jag ut från Stadion på ostadiga ben med ringande öron och en hals värdig en ihärdig cigarr och wiskey-fantast. Och med Outlaw PeteRadio Nowhere och Born to run inpräntade i hjärnbalken.

Det var fantastiska 3 timmar. Gubben kan sina saker. Och E Street Band är magnifika.



Imorse kände vi oss allt annat än pigga och frächa. Efter några slappa timmar på tåget så har jag vaknat till aningens. Och i och med faktumet att det är lite sommar i krillehôla så steg mitt humör några pinnhål. Snart ska jag till stallet och röra på hästarna.

Kommer några bilder från igår när jag har fått liv i mobilen igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0