100911

Om en vecka fyller jag år.
Gammelman är som det ser ut på bättringsvägen.
Lilla hästen hopptävlade för första gången idag sedan kraschen och hoppade exemplariskt på allt förutom ett räcke där piloten red som en dåre.
Madame sköter sig och det verkar som om hon kan bli en riktigt fin häst.
Jag har precis haft en trevlig kväll med mami hemma i lägenheten, vi har ätit middag och kollat på film.

Och vad gör jag?
Jo, jag sitter och gråter och är trött, rädd och besviken.
Rädd för att gammelman inte alls ska bli bra och att vi bara gör fel när vi inte gör precis som man brukar. Rädd för att veterinärerna inte alls vet bäst och kanske väljer helt galet. Besviken på mig själv för att jag inte kan vara stolt och släppa små detaljer som det enda språnget jag red dåligt på idag. Trött på att alltid vara lite nervös, spänd och inte kunna glädjas för stunden. Eller glädjas alls för den delen. Trött på att inte kunna hålla ihop det för ens en kväll. Trött på att vara så trött.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0