En väldigt bra fråga.
Är varför jag aldrig lär mig?
Hur kan jag tro att det ska gå bra att "bara ta en liten skritt-tur" barbacka på lilleman när han har vilat i tio dagar? När jag vet att han är en expert på att bocka, kan vända på en femöring och få vem som helst att sitta framme vid öronen på två röda när han är på det humöret?!
Det trodde jag i alla fall idag. Fastän våra snart tre år tillsammans borde ha lärt mig att det inte är någon liten komatös hösäck jag har att göra med.
Och hur gick det då? Jovars, jag hann knappt upp på ryggen förens han for över stallplanen som en skållad råtta, studsande upp och ner i avancerade krumsprång med mig envist fastklammrande på ryggen. Efter en tur upp på gödselstacken, ner i diket och ut på vägen fick jag till slut stopp på åbäket, kunde kravla mig ner från min position hängandes upp och ner runt halsen och gå in och hämta sadeln för att fortsätta ridturen. Så fort sadeln kom på så var han sitt snälla jag igen, knäppa älskade häst.
