The original Ida.

Känner mig nästan som Anna Skipper fast med sunda och normala värderingar. Det är såhär förstår ni;

Jag äger ingen våg.
Det har liksom känts som om den bara skulle hånle mot mig från sin plats i badrummet.
Därför har det aldrig fått flytta in en våg i mitt hus.

Enda gångerna det är tillåtet att ta reda på sin egentliga kroppsvikt är därför a) på läkarens beordran vid hälsokontroller samt b) om man befinner sig i en bekants badrum där det står en våg framställd och redo att användas.

I helgen råkade jag ut för alternativ b.

Senast jag hamnade i en situation där min kroppsvikt kom fram var i december. Det var alltså helt förståeligt att den var något i överkant av överkanten (det var en kall vinter och då behöver man lite kroppslig isolering) men fortfarande inom rimliga gränser. Alltså vidtogs inga särskilda åtgärder för att få tillbaka vikten till en aningens mer passande nivå utan jag fortsatte att konsumera lösgodis i vanliga propotioner.

Men nu då?

Jojomän, mitt lösgodisäande och min obekymrade attityd har gett precis det reslutat som sig bör. Jag har gått ner 6 kilo utan att ens uppmärksamma det med en tanke. Bara genom att inte äga en våg och att äta precis det jag vill när jag vill det.

Så till Anna Skipper säger jag bara; HA!