The original Ida.

Jag ligger i soffan. Att resa på mig och gå ner till köket är ungefär höjden av motion som jag klarar av. Har tagit så många tabletter som man får och mår inte så nämnvärt mycket bättre, även om nässprayen gjorde att jag numera kan andas.

Mami är underbar och har tagit hand om pojkarna åt mig. Nere i köket står en lasagne (ren tankeläsning, tacktacktack) och hon är och handlar med mina önskemål om hallonsorbet och lösgodis i beaktning.

Och jag, jag ligger här och försöker bli frisk på ren vilja.