Rainy day in London.
16.13 - solen sken.
16.14 - jag satte mig i bilen för att åka till stallet och rida två hästar utomhus.
16.15 - himlen öppnar sig och ett kopiöst skyfall attackerar Kristinehamn.
Jag blev alltså blöt och kall. Men det gick ganska bra ändå. Hästarna gick nämligen hyfsat bra och Hans hade varit snäll och mockat alla boxar åt mig redan. Tackar tackar.
Eftersom jag tappert ridit två hästar i ösregnet tills mina vadmuskler gjorde sig påminda så förtjänade jag ju en godispåse.
Sagt och gjort. Åkte alltså till våran personliga huvudleverantör av lösgodis och gjorde mig redo för att plocka ihop dagens påse. Då uppstod det stora dilemmat! Jag var inte sugen på något speciellt. För är man sugen på något speciellt så kan man plocka ihop några bitar sånt och så är man nöjd sedan. Men om man inte är sugen på något speciellt så måste man ha lite av både choklad, lakrits, surt, segt och fluffigt. Och innan man vet ordet av så har påsen växt enormt i storlek och man förstår inte hur det har gått till.
Så nu sitter jag uppkrupen i soffan med en gigantisk påse lösgodis och betraktar ösregnet på säkert avstånd genom fönstret. Good life.
