Jag är nog rätt jobbig...
Jag älskar Winz, missförstå mig inte där... men ibland är han väldigt påfrestande för att vara så liten.
Vi har helt enkelt olika synvinklar på olika saker, som tex dressyr.
Winz tycker att sidvärts är jobbigt.
Winz tycker att ytter tygel/inner skänkel är jobbigt.
Winz tycker att galoppfattningar utan att rusa iväg är jobbigt.
Winz tycker att krumelurer i samlad trav är jobbigt.
Winz tycker helt enkelt att hela idén med dressyr är jobbigt!
Och detta lilla problem löser han helt sonika genom köra upp huvudet i vädret (tack gode gud för neckstretchern) och springa iväg i full fart.
Sådana dagar tycker jag att Winz är väldigt jobbig!
Men den dagen då jag rider ut från dressyrbanan i Badminton och har kämpat mig under 50 straff, DÅ kommer jag att tycka att det var värt det. Alla dom där timmarna vi spenderade i ridhuset, alla miljoner övergångar vi tränade och alla tusentals cavalettin som vi travhoppade.
Den dagen han går såhär...
...då kommer jag att vara väldigt lycklig!
