The original Ida.

Jag har nu gjort ett val i mobilfrågan och beslutat mig för att konvertera, mina tidigare åsikter till trots. En beställning är gjord och inom en vecka har jag inlett ett nytt förhållande som jag förbundit mig att upprätthålla i 24 månader. Romantiskt värre. Men nu är den på väg och jag kan knappt vänta. Come to mama...

Ett spontanbesök hos frisören resulterade i ett spontant infall i frisörstolen som resulterade i en 15 cm kortare frisyr. Där ser man.

Hemmadag med blondinen. Fått en herrans massa papper om SAM mailade och konstaterade att jag redan kan alla dressyrprogrammen förutom det som rids i finalen och att hoppningen nog inte heller blir något större problem.

Men först är det tävling på lördag med lilleman. Årets andra fälttävlan med ett nytt och mycket omständigt dressyrprogram. Många krumelurer på kort bara vilket är tacksamt på den lilla bruna hästen som går bättre ju mer han får att göra. I eftermiddag ska vi öva lite på programmet och gå en sväng i skogen.

Nu ska kylskåpet inventeras och sängen intas. Borde läsa ungefär 180 sidor om barn också, vilket tar emot av mycket förståeliga skäl. Men det är ju många dagar tills jag ska veta vad jag talar om när jag talar om boken, hela fyra dagar faktiskt. Bra att veta.

Den här bedårande skapelsen fick för övrigt följa med mig hem idag.

Som jag sa så utlovades bildbevis på herrarnas framsteg. Så här kommer det som fångats på film i ytterst kortfattade ordalag;

Först ut var lilleman, som debuterade LA-dressyr och slog alla (inklusive hästägare, ryttare och de medtävlande dressyrhästarna) med häpnad. Han skötte sig nämligen och fick ihop 65,3% vilket även gav honom en tredjeplacering.

Sedan var det bäbisen som fick visa sin uppenbarelse inför min dressyrtränare. Hela 30 min orkade han med och delar av det var han nästan riktigt ridbar. Han börjar se ut som en riktig häst och fick fina lovord med sig på vägen.

Under helgen så gick även lilleman sin första fälttävlan för året. Kamerastrul hindrade dokumentation men jag kan trots det meddela att han larvade runt dressyren spänd som en fjäder och utan någon vidare känsla, men blev belönad med 63%, vilket är ett kvitto på att hans längstanivå har höjts avsevärt och att det numera finns en ridbarhet att jobba med. I hoppningen blev han mycket glad och tog med sig ett räcke av bara farten, vilket trots allt får räknas som okej (även om ryttarinnan är bortskämd med nollrundor vid det här laget). I terrängen gick han som en kanonkula och allt kändes precis så löjligt lätt som det ska i lättklass. Blev några sekunder över tiden eftersom piloten fick bromsa en del i den kuperade terrängen, men allt som allt en mycket bra första tävling (och särskilt om man betänker att han inte har tävlat några ordentligare klasser i fälttävlan sedan midsommar förra året).

Igår var det då åter dags för bäbisen att visa framhovarna. Och den här gången i terrängen. Första gången någonsin och han förvånade genom att bli modigare för varje språng och inte titta det minsta på vare sig den öppna graven eller vattnet. Hindrena mottogs först med en viss misstänksamhet men i slutet av passet skuttade han över allt som om han inte gjort annat. Mycket lovande inför framtiden (och han har inte ens fyllt 4 år än, hela 2½ vecka kvar).

Och just nu känns det ännu tyngre. Från att gå framåt så går det plötsligt åt helvete. Jag tror att jag nyss upplevt min egna sociala avrättning, ytterst otrevlig känsla.

Blondinen är här och håller mig sällskap och jag har ägnat mig åt att se på drogliberala hippiefilmer, äta lösgodis, läsa texter av Cissi Wallin och undra allmänna saker såsom "varför jag?".

De som faktiskt utvecklas just nu är herrarna. Ska strax lägga in bildbevis för den intresserade. Är väl de som håller saker och ting igång just nu, och då var jag inte ens där idag.

Quadrat håller på att bli en stor häst och gör alla stolta när han blir ombedd. I lördags var det ytterligare en examen i Livets Hårda Skola då han fick vara med på hoppträning i grupp för min tränare för första gången. Många första var det, första lektionen för tränare, första gången Anna såg honom och första gången i grupp. Han skötte sig fint och orkade vara med på allt han skulle. Avslutade med att hoppa en bana med några knixiga distanser och böjda spår och det gjorde han utan problem.

Om två veckor väntar debut i vuxenvärlden på riktigt med en klass på en lokal hopptävling.

Den inte längre särskilt lilla hästen fastnade i alla fall på ett par bilder, dock suddiga sådana eftersom fotografen hade lite problem med inställningarna men klickade på ändå.

Jag finns, fast har liksom inte haft någon lust att blogga. Skriver tentor jag inte riktigt vill skriva, njuter av att hästarna går bättre än någonsin, dricker vin, är social, funderar, sover för länge på mornarna och inser att livet har bromsat upp lite och inte går i full speed nonstop längre.

Men nu har jag lite att visa, så för stunden är jag tillbaka.

Jag måste inom en väldigt snar framtid byta ut min kära lur. Knapparna börjar ge upp och jag måste nu misshandla den milt varje gång ett sms ska skrivas. Men ack och ve denna ågren, att välja ny telefon är inte lätt. Jag vet inte om jag ska stanna i gammelträsket eller ge mig in i smartfånvärlden? Och ska jag ha en med touchscreen eller kommer världens nyfiknaste bäbishäst att demolera denna inom en så snar framtid att det inte lönar sig? Ska jag vara Ericsson trogen eller byta märke?

Jag säger ju det, ack och ve. Tror jag skjuter upp valet en stund till.

Har bara varit upptagen... med att vara besatt av det här, lyssna på den här och läsa i den här. Nu vet ni det.

*trumvirvel*

Jag har överlevt min första salstenta. Efter fyra timmar och femton minuter, femton skrivna sidor och nyutvecklad kronisk kramp i högerhanden så blev jag utsläppt ut salen och fick återgå till friheten. Magkänslan säger att det gick helt okej så nu är det helt legitimt att hängiva sig åt helgen och känna sig ledig innan nästa delkurs börjar på måndag.

Känner mig konstig. Ett tryck över bröstet, lätt illamående och distanserad. Tom på något vis.

Det beror säkert på många saker. Det händer mycket just nu helt enkelt. Flera av sakerna trodde jag inte att jag skulle känna av så kraftigt som jag har gjort. Andra var mer väntade. Att mobilen är tyst som en mus och de (under de senaste veckorna) dagliga meddelandena lyser med sin frånvaro känns tråkigare än jag hade väntat mig.

Imorgon är det dags för dagen D och tenta i något som utan tvekan kan utnämnas till största 6-poängskursen i psykologins historia. Borde nog läsa lite till men känner mest för att dra ett täcke över huvudet, dricka en flaska vin, måla naglarna eller göra något annat fruktansvärt konstruktivt.

Ska istället åka till stallet och visa häst för spekulant under eftermiddagen. Kanske ta en tur med min lilla fina kille också. Det distraherar i alla fall hjärnan en stund.

Har varit på tävling med lilleman idag. Han satte en stadig runda i 115 och åkte hem med en andraplats i bagaget. Efter förra veckans lika fina runda och placering på samma nivå så börjar mina ursäkter för att slippa starta 120 ta slut. Men först väntar träning för Anna nästa helg och en tävlingsfri månad, men undantag för en eventuell dressyrstart för att öva lite krumelurer inför domare innan fälttävlanssäongen börjar.

Har även ridit ett dressyrpass på gammelman i ridhuset och ägnat ganska mycket kärlek åt honom. Imorgon packar han sina väskor och åker med oss till fina Anna i Göteborg. Lite vemodigt men väldigt bra ändå.

Har kört runt och ridit de hästarna som står i olika stall idag. Lilleman, bäbis (som börjar växa till sig ordentligt nu) och madame. Har fixat i alla stall och promenerat och grejat. I absolut skitväder (tack gode gud för badkaret när jag kom hem och var stelfrusen).

Skulle spendera kvällen med trevligt sällskap och en film, men det blev uppenbarligen inställt så istället ligger jag hemma och zappar på tvn och känner mig lite småsur och gnällig. Charmerande. Har inte ens en semla. Undrar om jag orkar åka ner till Coop och se om jag kan skaka fram ingredienser. Blev nästan motiverad nu.

Har haft den mest efterlängtade och välbehövliga sovmorgonen på länge. Sov till 11.00 och skämdes inte ens för det. Mmm...

Helt värdelös har dagen dock inte varit. Har skrivit klart veckans laboration med två dygn till godo och bör förslagsvis lägga dessa 48 dybara timmar på att förkovra mig i kurslitteraturen aka. telefonkatalogen.

Kommer detta att ske? Troligtvis inte... men jag ska försöka diciplinera mig så pass att jag börjar läsa ett yttepyttekapitel per dag. Och hur stora är dessa yttepyttekapitel då? Jo, sisådär 50-100 sidor styck. Som små böcker... hah, så trevligt.

Just nu överväger jag och hunden hur man bäst klär sig för att bege sig ut i dagens väder. Ska tvinga mig utanför dörren om ungefär 20 minuter. Brr...

Hah!

Har äntligen fått betyg i sista kursen som jag läste i höstas (!).
Och jag fick VG.
Första på universitetsnivå!
Väldigt trevligt må jag säga.

Dammade av mammas häst och tog ett par varv.